Erica Kirre

(Betyg 5 av 5)

Kirre – en bok om att möta, vårda och fostra trasiga barn.
Bara namnet säger väldigt mycket om boken. Vi får följa Kirre i hans liv som i början består av att gömma sig, gömma sig från allt det onda, för att sedan försöka få bort det ”svarta” och istället börja lita på folk. En övergång som inte blir det lättaste för ett trasigt barn…

Kirre föddes på BB av sin mamma Lise. Lise var fortfarande berusad när han föddes. Hon hade haft en väldigt svår och jobbig barndom då hon bodde hos sin mamma. Lise hade varit tvungen att hålla sig på helspänn för att komma undan stryk eller från annat som gjorde ont. Hon satt ofta ihopkrupen under köksbordet där ingen såg henne, eller kom ihåg att hon fanns. Mammans bekanta kunde komma när som helst på dygnet.
Lise var en ung tjej, bara 16 år när hon födde Kirre. Han fick sitt namn efter hans far, Krister Svenzon, som redan innan Lise blev med barn berättade att han inte tänkte försörja någon unge. Därför var det bara Lise och Kirre nu. Lises mamma ville knappt veta av henne, hon tyckte att socialen skulle ordna det mesta åt sin dotter. Efter Lises födelse gick mamman direkt och steriliserade sig så att hon aldrig mer skulle behöva gå igenom att föda och ”fostra” ett barn.
Lise fick bo på ett hem för unga, nyblivna mammor, Solskenet. Där stannade hon så länge hon fick. Under tiden hon bodde på Solskenet hann hon fylla 17 år och den födelsedagen kom att bli den bästa födelsedagen i hennes liv. av personalen fick hon ett Ikea startpaket med tallrikar, kastruller, bestick och andra saker som hon behövde nu när hon skulle börja laga mat till Kirre i en egen lägenhet som en snäll kvinna på Solskenet hjälpt henne att fixa.

Lise hade inga vänner när hon flyttade till lägenheten men efter ett tag började hon umgås med Anki mer och mer. Anki bodde i samma trappuppgång som Lise. Ju mer de två kvinnorna träffades märkte Lise att knarkhandlare använde Ankis lägenhet som mellanstation, förvaringsplats och handelsplats. Hon var också prostituerad och hade en ”mötesplats” hemma och när hon märkte att Lise var mer eller mindre beroende av alkohol fick hon genast en bild av vad hon skulle betyda för Ankis affärer. Lise drogs allteftersom in mer och mer i Ankis affärer och den barndom Lise själv haft överförde hon snart på sitt eget barn, Kirre. Anki hade också ett barn, Billy, som när han bara var fem år gammal inte orkade med sitt olyckliga liv utan hoppade från en balkong på sjätte våningen, han dog av inre skador.

När Kirre var fem år gammal och genomgick femårskontrollen, slog man larm. Kirre var mycket sen i sin språkutveckling och han var skygg och rädd för vuxna. Han hörde dåligt på ena örat och det verkade som om en obehandlad öroninflammation gett ärrbildningar på trumhinnan. Det var så det bestämdes att Kirre behövde träffa andra barn och därför fick han en plats på förskolan. Där öppnades en ny värld för Kirre, och den var både spännande och skrämmande. Det var också en stor omställning eftersom man väntades kunna följa regler. Men eftersom Kirre aldrig haft några gränser eller regler hemma så blev det väldigt svårt. Kirre blev ett ”problembarn” som ville göra som han själv ville. Han lyssnade inte på fröknarna och tog leksaker från de andra barnen. Det hände också att han blev så arg att han bara såg svart och sprang ut och gömde sig på skolgården. Där satt han tills någon fröken kom och hämtade honom.
Efter att han en dag stod på trappan till dagis hungrig, utmattad och med tomma ögon hade ingen i personalen några invändningar då Sara, en fröken som var väldigt bekymrad över Kirre, tog kommandot och delade ut arbetsuppgifter som om det var hon som bestämde. Alla förstod nu att han inte kom från några bra hemförhållanden utan hade både blåmärken och brännmärken på den ynkliga kroppen.
Efter den händelsen får man följa Kirres ärende i både socialen och utifrån Kirres värld. Han kom efter den händelsen till familjen Blomberg, mamma Mia, pappa Pontus och tre barn. Vid det tillfället fanns det också ytterligare två barn i hemmet, fosterbarnen Jenny och Patrik.
Kirre utvecklas väldigt mycket i familjen och i skolan men ett tag i boken bodde han också hos sin pappa Krister och hans flickvän Lillian, allt detta för att de skulle ”tjäna pengar” på Kirre. Men de förstod inte vad de gav sig in på och socialen kopplades in än en gång.

I boken får vi också följa Ingeborg Svensson, Kirres första lärare i skolan, och hennes utveckling i skolan. Ingeborg är en äldre dam som snart jobbat inom skolan i snart 30 år. Hon var en så kallad ”sträng” fröken som inte daltade med barnen och den pedagogiken fungerade inte för Kirre utan han behövde mer hjälp i skolan. Han var sen i språkutvecklingen och förstod inte allt som sades i skolan. Eftersom Kirre är mycket våldsam och inte lyder så blir det många samtal med olika psykologer, kuratorer mm för både Mias och Ingeborgs del. Beroende på detta utvecklas Ingeborg både som person och som lärare men det är inte bara hon som utvecklas och berörs utan det är hela skolan som följer fallet och blir efter detta fall en bättre skola för barn som har det svårt.

Boken Kirre tycker jag verkligen är läsvärd! Jag tycker att boken är jättebra för att man får sig en tankeställare hur barns liv ibland kan se ut. Nyligen uppdagades ett fall i Sverige där en flicka bodde med sin far som var narkoman och hon hade rent ut sagt ett helvete hemma. Så det är inte bara i böcker det skrivs om. Jag tycker att det är väldigt bra med böcker som handlar om barn som lever i samhällets skuggsida för att man ska få upp ögonen och verkligen ta detta på allvar. Det finns säkert barn här i Tingsryd som lever ett sådant här liv i ständigt ovetande om vad som kommer att hända ikväll eller om man kommer att få någon mat idag mm. Jag tycker också att lärare som jobbar i grundskolan ska läsa mycket sådana här böcker för att kunna uppmärksamma signaler som barnen sänder ut. Barnen kommer antagligen inte själva ta kontakt eftersom de inte vet att det som förekommer hemma är fel, de kanske tror att alla har det så.
Boken i sig är väldigt bra skriven både med språk och innehåll. Den blir aldrig tråkig eller tröttsam utan den är istället spännande hela tiden. Man kan knappt lägga ifrån sig boken för att man är så nyfiken på hur det ska gå. När man läser den blir man också väldigt känslosam och det är inte bara en gång man läser med tårar i ögonen. Samtidigt som man tycker så synd om Kirre så fattar man inte hur man kan göra så mot ett barn som Lise gör. Visst, han utnyttjas aldrig sexuellt enligt henne men han får se och höra allting som händer hemma hos dem. Inget barn mår bra av att leva i den miljön. (Kirre)

Kirre (pocket)

Kirre