Bokslukaren Inte alls vad jag hade väntat mig

(Betyg 3 av 5)

Anhörig handlar om ett par, Marisa och Rickard, där Rickard är alkoholist och narkoman. Man får följa dessa personer från det att de träffas och några år framåt.

Boken är en självupplevt berättelse av Katerina Janouch. Därför vet hon också väldigt bra vad hon pratar om. Man får veta vad hon tänker och känner och den är lätt att leva sig in i. Sitter man i samma sits som Janouch gjorde, så tror jag att man kan känna sig stärkt av att läsa den, kanske känna att man inte är ensam.

Innan jag läste den hade jag hört att den skulle vara otroligt stark och självutlämnande, men det tyckte jag inte att den var. Kanske hade jag för höga förväntningar på den. Men jag ska inte påstå att jag inte blev berörd av den för det blev jag. Jag tycker att den här boken är läsvärd därför att man kan förstå på ett någorlunda sätt hur det är att leva med en narkoman och alkoholist. (Anhörig)

Anette Kärlek och missbruk i kombination

(Betyg 5 av 5)

Anhörig, Katerina Janouch
Bokrecension

Maktlöshet, tvivel och hopp är bara en del av känslorna denna bok väcker. Mitt i allt detta känner man också den fantastiska kärleken mellan två människor, Rickard och Marisa, som möts mitt i ett missbruk som bara accelererar. Kanske måste man ha känt kärleken till en tvillingsjäl för att beröras så som jag gjorde. På ett levande, rakt och enkelt sätt får Katerina Janouch mig att förstå mer om hur det är att leva med alkoholmonstret och den hånleende damen kokain, som hon kallar det.
Marisa, ensamstående mamma till Edvard, möter den sju år yngre öldoftande, charmiga Rickard som hon känner en omedelbar dragning till. Allt inom henne säger nej!.. Utom hjärtat. Hon faller och det visar sig att Rickard är en otrolig människa. Ambitiös, kärleksfull och vacker. Både in – och utvändigt. Dock är han redan då fast i sitt missbruk med allt vad det innebär. Han tar till sig Edvard som sin egen son och de skaffar ytterligare tre gemensamma barn. Hela boken, rakt igenom, är Rickards kärlek till barnen och Marisa väldigt tydlig.
Jag känner en stark hopplöshet av att se kärleken så klart men att också se alkoholmonstret och senare också damen kokain stå emellan det som skulle kunna vara det Marisa helst vill ha, det hon kallar en vanlig normal tillvaro.
Boken är skriven på ett sätt som ibland ger mig känslan av att jag är med, att jag sitter bredvid och tittar på. Känslan av panik och annalkande galenskap vaknade i mig när Marisa,i ren vanvakt, slog och slog på Rickard för att det var det enda konkreta hon förmådde att göra just då. Maktlösheten.
Att Katerina Janouch kunnat uppbåda så mycket styrka så att hon kan utelämna sig själv och sin familj så fullkomligt vittnar om hur långt hon och Rickard idag har kommit i sin vardag med alkoholmonstret och damen kokain lurande runt hörnet.
Då det är mannen, Rickard, som är missbrukaren vänder boken sig kanske mest till kvinnor men oavsett kön så bör man läsa den. Med ett öppet sinne kan man få ut så fantastiskt mycket. Jag själv är ännu mer tacksam för kärleken och lugnet i mitt liv.

(Anhörig)

Jennie Känslosam och igenkännande

(Betyg 5 av 5)

Detta var en mycket bra bok, för mig. Då jag levt ihop med missbrukare och har 2 barn. De har "något" som författaren beskriver som gör att man dras till sådana katastrofmänniskor. Jag kände igen mig väldigt mycket. Jag har upplevt mycket själv. Men man fick tips på hur man ska hantera situationer mitt i detta inferno. Jag känner mig som en skadeskjuten fågel. Dock är de fortfarande far till mina barn. Så TACK för denna bok. Fler behöver läsa den, tror jag, för att förstå. (Anhörig)

jane Chansade på den här som min första ljudbok.

(Betyg 5 av 5)

Har just ikväll lyssnat på de sista kapitlen på boken Anhörig. Försökte imorse före jobbet,men det gick inget bra. Tårarna ville komma och mascaran började klumpa sig.Stängde snabbt av cd spelaren, och har gått som på nålar hela dagen, i väntan på att få höra slutet.
Min pappa var alkoholist men har inte så många klara eller obehagliga minnen från det. Mina föräldrar skilde sig när jag var ca sju år.
Min tre år yngre bror,är numera nykter alkoholist,men vi har inte haft någon särskilt bra kontakt tyvärr.
Ska absolut rekommendera den här boken,speciellt till min mamma. Hon kommer säkert att lära sig,och förstå mycket som hon aldrig har fått svar på.
En bra,känslosam,äkta och "lärorik" bok.
(Anhörig)